År 2001 och kampen mellan civilisationer

För femtio år sedan, den 2 april 1968, visades Stanley Kubricks science fiction-mästerverk År 2001 – ett rymdäventyr (2001: A Space Odyssey) för första gången. Filmen bygger på den brittiske författaren Arthur C. Clarkes roman Vaktposten (The Sentinel, 1951).
Clarkes roman med samma namn som filmen, på svenska 2001 – en rymdodyssé (engelska 1968, svenska 1970), skrevs parallellt med att han och Kubrick skrev filmens manus, och kom ut efter att filmen redan haft premiär. Det är stor skillnad mellan Clarkes berättelse och Kubricks framställning. Clarke förklarar handlingen i detalj medan Kubrick använder väldigt lite dialog – musiken och bilderna får tala i stället.
År 2001 – ett rymdäventyr är en poetisk och mystisk upplevelse – vacker och underlig, men också skrämmande. Det är en film som är öppen för många tolkningar, men alla är överens om att evolutionen, livets utveckling, är ett grundläggande tema. Men utvecklingen skildras inte på ett vetenskapligt utan ett fantastiskt sätt: människan har inte blivit den hon här genom många små förändringar utan genom väldiga språng.

Filmen börjar för tre miljoner år sedan i en prolog som kallas ”Människans gryning”. En flock stora apor kämpar för att överleva i ett kargt och torrt landskap. De saknar språk och använder inga verktyg. En dag får de syn på en stor svart sten – en monolit. Den är rektangulär till formen och dess släta yta och exakta proportioner skiljer den från de omgivande klipporna och visar att den är framställd av intelligenta varelser. När apflockens ledare rör vid monoliten händer något med honom. Det är ungefär som när Adam åt av kunskapens frukt i lustgården. Apan blir medveten.
Efter kontakten med monoliten börjar apan använda enkla redskap – genom att använda ett djurben kan han slå ihjäl apor från andra flockar som konkurrerar om resurserna. Sedan flyttar vi till nutiden, alltså år 1999. Människan har nu gått från att använda ben som stridsklubbor till att konstruera oerhört komplicerade redskap, rymdskepp, som de använder för att kolonisera andra planeter och utforska universum.
På forskningsstationen Clavius på månen har man grävt fram en svart monolit, kallad TMA-1. Dr. Heywood Floyd, en hög chef på NCA (National Council of Astronautics), menar att upptäckten kan vara en av de mest betydelsefulla i vetenskapens historia. När människorna närmar sig monoliten avger den en kraftig radiosignal riktad mot Jupiter.

Två år senare, 2001, är rymdskeppet Discovery One på väg mot Jupiter för att undersöka radiosignalens mål. Skeppets besättning består av dr. David Bowman , dr. Frank Poole och den intelligenta datorn HAL 9000, samt tre vetenskapsmän försatta i dvala. HAL 9000, som styr hela skeppet, drabbas av en ”psykos” och eliminerar besättningsmännen i flera kusliga scener.
Den ende överlevande astronauten, David Bowman, fortsätter resan till Jupiter och får kontakt med ”mottagarmonoliten” som drar in honom i en mystisk ”stjärnport”. Där, på ”andra sidan”, anländer han till en salong i nyklassisk stil. Det liknar en mänsklig miljö, sådana som finns på jorden, men ändå helt annorlunda. Bowman åldras hastigt och efter att ha ätit middag lägger han sig i en säng för att vila. Där får han en vision av monoliten. Han sträcker sig fram emot den och i denna stund förvandlas han till ett ”stjärnbarn”, ett foster svävande i rymden, som blickar ner på jorden. Man antar att denna varelse representerar nästa stora steg i evolutionen. Från apa till människa, från människa till stjärnbarn.
Richard Strauss musik i filmens inledning, ur tondikten som bygger på Nietzsches verk Sålunda talade Zarathustra, indikerar att evolutionstemat anknyter till den tyske filosofens idé om att människan som vi känner henne är en mellanform, en bro mellan apan och en ny form. Stjärnbarnet passar en sådan tolkning eftersom Nietzsche skriver att denna nya form kommer att vara som ett barn då ”barnet är oskuld och glömska, en ny början”.
I Clarkes roman förklaras att monoliterna är byggda av utomjordingar som kommit så långt i evolutionen att de saknar fysisk form – de består bara av rent medvetande. Utomjordingarna färdas genom universum för att hjälpa andra artar att utvecklas. Salongen som Bowman kommer till efter att passerat ”stjärnporten” är konstruerad av utomjordingarna för att likna mänskliga miljöer på jorden som de spanat på genom monoliten. I filmen utelämnas all denna information, vilket som sagt gör den till en mer mystisk upplevelse.

Trots att filmen delvis har en dystopisk thrillerstämning, särskilt i skildringen av riskerna med artificiell intelligens när superdatorn HAL mördar besättningen, är den ändå optimistisk. På samma sätt som livet utvecklas från lägre till allt högre former, så utvecklas också civilisationen. Och det som driver denna utveckling är människans kreativitet, nyfikenhet och upptäckarlust. En civilisation som särskilt har utmärkts av dessa egenskaper genom historien är den västerländska. Det är också den civilisation som gjort störst framsteg inom vetenskapen. Och i Kubricks vision av framtiden år 2001 är det Amerika som är den ledande makten.
En odyssé är en upptäcktsfärd, och ordet är bildat efter namnet Odysseus, hjälten i Homeros episka dikt Odysséen, som ska ha skrivits omkring 700 f.Kr. Tillsammans med Iliaden utgör dessa dikter den äldsta bevarade grekiska och europeiska litteraturen. Eposet handlar om Odysseus tioåriga äventyrliga färd på hem till sin ö Ithaka, där han är kung, efter det tioåriga Trojanska kriget.
På 700-talet f.Kr. gav sig antikens greker iväg för att grunda ett stort antal kolonier längs Medelhavets och Svarta havets kuster. Den första boken om geografi skrevs av Hekataios från Miletos på 500-talet f.Kr, och den byggde på hans egna resor. Denna upptäckarlust, äventyrlighet och nyfikenhet är något som har präglat den västerländska civilisationen från de grekiska expeditionerna fram tills månlandningen den 20 juli 1969 då Neil Armstrong yttrade orden: ”Ett litet steg för en människa men ett stort steg för mänskligheten”. Apollo 11 landade på månen drygt ett år efter att År 2001 – ett rymdäventyr hade haft premiär. Från Odysseus till Armstrong. När mänskligheten tog detta steg så var det under det i stjärnorna och rändernas tecken. Den amerikanska flaggan var den första jordiska flaggan som sattes ner på en annan planet.

Kubricks film visar hur man på 1960-talet kunde se på framtiden ur ett amerikanskt perspektiv. Men vad hände det verkliga året 2001? Tvillingtornen föll. Den islamistiska attacken mot World Trade Center den 11 september 2001 påminde oss om att det finns en annan civilisation på jorden, den islamiska, som genom sin historia har präglats av andra egenskaper än den västerländska och att det, med den amerikanske statsvetaren Samuel Huntingtons ord, pågår en ”clash” eller en kamp mellan civilisationer.
Den islamiska civilisationen delar inte vårt grekiska arv och har inte som den västerländska genomgått renässansen, den vetenskapliga revolutionen och upplysningen. Det gjordes vissa försök att förena grekiskt tänkande med islam under medeltiden, men de misslyckades. Med sin bok Filosofernas sammanbrott kastade Imam Al-Ghazali (1058-1111) ut det grekiska tänkandet och befäste den islamiska ortodoxin på Koranen och Muhammeds grund.
År 2001 reste vi inte till Jupiter och upptäckte ingen gåtfull svart monolit, men vissa av oss återupptäckte hur speciella vi var och att hela mänskligheten inte nödvändigtvis befinner sig på samma resa. Det är ingen utomjordisk intelligens som gett upphov till den fantastiska mänskliga civilisationen, utan mänsklig intelligens och mänskliga ansträngningar. Och merparten av detta arbete har utförts i den västerländska civilisationen.
Du kan stödja mitt arbete genom att swisha till 0760078008 (Eddie)

Source