Osmanerna är tillbaka

Ja-sidan vann i folkomröstningen om stärkt presidentmakt i Turkiet. Erdogan har nu blivit i stort sett enväldig, ja, en ny sultan. Medan kalifatet i Syrien och Irak krossas, kan ett nytt aggressivt, islamiskt välde vara på väg att uppstå på gränsen till Europa i sätet för det gamla kalifatet. Under flera hundra år styrde ju osmanerna kalifatet från Istanbul.
Den arabiska våren höll på att ersätta militärdiktaturen i Egypten med en islamistisk diktatur under Muslimska Brödraskapet. Det misslyckades då general Sisi tog makten genom en kupp. I Turkiet misslyckades militärkuppen i somras. Den turkiska islamistvåren med AKP började långt tidigare och verkar kunna stå pall.
Man minns alla naiva politiker, journalister och islamologer som hyllade den turkiska, islamistvåren som ett exempel på hur islam och demokrati kunde förenas. Många ville ha in Turkiet i Europeiska Unionen. Vilken tur att man inte lyssnade på dem!
Turkiet är inte, och har aldrig varit, en del av Europa. Turkiet är en del av den islamiska världen, och under flera hundra år ledde Osmanska riket jihad mot det kristna Europa. Dess arméer nådde ända fram till Wiens portar, där de slogs tillbaka år 1683. Det är sant att Mindre Asien, området där Turkiet nu ligger, en gång var europeiskt. Men det var innan området erövrades av turkarna.
Det sägs ibland att jultomten kommer från Turkiet. Då syftar man på att Sankt Nikolaus (280-343), helgonet som är tomtens förebild, levde i Mindre Asien. Men han kom inte alls från Turkiet. Det fanns inte då. Nikolaus var grek och kom från det kristna, grekisk-romerska riket.
Europa är inte islamiskt, så vad är Europa? Den europeiska civilisationen har tre huvudsakliga källor: Aten, Rom och Jerusalem. Grekisk filosofi, romersk rätt och kristen religion. Mecka är inte med.
Erdogan själv betraktar inte turkar som européer. I sitt tal i Ankara den 22 mars då han hotade Europa talade han om oss européer i tredje person: ”Fortsätter Europa på det här viset går inte en enda europé i någon del av världen säker på gatorna”, sade han.
Det här låter skrämmande likt retoriken från våldsamma, islamistiska grupper. Väst ska göra som de säger, annars… Håller den osmanska imperialismen på att vakna till liv? Det verkar så. Allt fler talar om neo-osmanismen, en ny chauvinistisk osmansk anda och politik.
Trots denna insikt ville Erdogan bli en del av EU. Förmodligen för att utnyttja unionen för sina egna syften, inte för att bidra med något till oss andra.
AKP håller alltså på att kasta av sig sin demokratiska mask. På samma sätt som Muslimska Brödraskapet efter att det tagit makten i Egypten under arabvåren. Muhammad Morsi och hans bröder ville ha islamisk lag och krossa yttrandefriheten. Kritik mot Bröderna var hädelse.
Erdogan är fräck nog att förolämpa tyskarna med anklagelser om “nazism” och annat trams. För att de inte lät hans folk kampanja bland exilturkar i Tyskland.
Varken Tyskland eller Turkiet är nazistiskt, men Erdogans islamistiska Turkiet är ändå mer likt Nazityskland än vad Tyskland är. Erdogan vägrar att erkänna det turkiska folkmordet på kristna. Han slår ner på pressen. Han fängslar politiska motståndare. Han gillar terrorgruppen Hamas. I en ny granskning kunde Sveriges Radio den 28 mars också visa att den turkiska regimen också kartlägger oppositionella i Sverige. Sultanens arm är lång.
I ett läge där spänningen mellan ett neo-osmanskt Turkiet och Europa ökar är det oroväckande att se hur stort stöd Erdogan tycks ha bland exilturkarna på vår kontinent. Lördagen den 11 mars demonstrerade tusentals turkar i den holländska staden Rotterdam. De viftade stolt med turkiska flaggor och skanderade “Allahu akbar!” Stämningen blev allt hätskare och demonstrationen övergick i upplopp.
Man undrar vad de gör i Holland om de är så stolta över sitt land och sin sultan. En sak är klar, integrationen fungerar inte. För alldeles för många invandrare, särskilt för invandrare från islamiska länder med väldigt annorlunda värderingar, är ett europeiskt medborgarskap bara ett papper.
Erdogan har rätt. Fortsätter det så här, så blir vi mindre säkra.
För det islamistiska hotet mot Europa är inte begränsat till ”småkriminella” och ”knäppgökar” som historikern Peter Englund hävdar i en artikel i Dagens Nyheter. Terrorismen kommer att försvinna av sig självt, bara vi tar det lugnt och inte överreagerar, tycks han mena.
Patrik Engellau har redan kommenterat Englunds märkliga artikel på Det Goda Samhället den 17 april, men jag skulle vilja lägga till något. Erdogan är ingen småkriminell knäppgök från Göteborgs förorter. Det islamistiska hotet är större än terrorismen. Vi talar om stater som helt eller delvis styrs av islamisk lag, som Saudiarabien, Iran, Pakistan, Sudan, Afghanistan med flera. Och snart också Turkiet.
Terroristerna, de som är ute och gör jihad, delar grundläggande tro med miljoner och åter miljoner vanliga muslimer över hela världen. Tron på Koranen som ofelbar och Muhammed som tidlös förebild. Detsamma gäller också idéerna om islamisk lag, en islamisk stat och om en konflikt mellan islam och väst.
Terrorn är bara toppen av isberget. Under havsytan hittar vi en mycket större och djupare konflikt om värderingar, mentalitet och kultur, som inte bara kommer att försvinna av sig själv. Det krävs att vi gör motstånd.
Gillar du vad jag skriver? Jag behöver ditt stöd för att kunna fortsätta. Swisha ett bidrag till 0760078008 (Eddie Råbock)

Source