Det här filmen innehåller en av Michael J. Fox mindre kända roller. Han spelar den busige high school-eleven Jay-Jay Mannings. High School U.S.A. producerades av tv-bolaget NBC och släpptes 1983. Förutom Fox, känd från Family Ties (1982-89), så medverkar flera skådespelare från tidens populära sitcoms. Todd Bridges och Dana Plato var med i Diff’rent Strokes (1978-86) och Nancy McKeon i The Facts of Life (1979-88).
Filmen utspelar sig på Excelsior High School i Kalifornien. Jay-Jay Mannings fattar tycke för Beth Franklin (Nancy McKeon), som tyvärr är ihop med skolans kung Beau Middleton. Han är rik och arrogant, ledare för skolans fotbollskillar och kör runt i en svindyr cabriolet. Han representerar preppy-typen och ser ut som en ung John F. Kennedy.
Nu inleds en tävling mellan Jay-Jay och Beau om vem som ska få tjejen. På sin sida har Jay-Jay nördarna, medan Beau har fotbollsgänget. Avgörandet kommer i en biltävling där Jay-Jay krossar sin rival. Han vinner inte bara den besegrades tjej, Beau blir också störtad från tronen som skolans kung. Han går från mobbare till mobbad.
Jay-Jays seger i biltävlingen hade inte varit möjlig utan hjälp från tekniksnillet Otto Lipton, spelad av den svarte skådespelaren Todd Bridges. Han har tillverkat en robot som verkar kunna göra allting. I slutet av filmen deltar roboten i mobbningen av den störtade och förödmjukade kungen Beau genom att dra ner hans byxor inför hela skolan.
Todd Bridges blev känd genom NBC sitcom Diff’rent Strokes där han spelade en av två svarta pojkar från Harlem som adopterats av en rik vit man Park Avenue. Ett av seriens syften tycks ha varit att med humorn som redskap ”bryta normer” och ”utmana stereotyper” om svarta och vita amerikaner genom att skildra en familj som bestod av vita föräldrar från ett ”fint område” och deras relation till sina svarta barn från ett ”dåligt område”.
Att tekniksnillet spelas av just Todd Bridges kan ha att göra med att filmskaparna vill ”utmana stereotyper” om svarta. Det har blivit allt vanligare att vetenskapsnördar och datagenier spelas av icke-vita skådespelare medan kriminella, rånare och våldtäktsmän, spelas av vita. Alltså tvärtemot hur det faktiskt ser ut i den amerikanska verkligheten där vita är överrepresenterade bland vetenskapsmän på elitnivå medan svarta är överrepresenterade bland våldsbrottslingar. Man ska inte tro på vänstern när den påstår att ”mångfald” på vita duken handlar om att återspegla verkligheten.
Crispin Glover gör ett minnesvärt framträdande som den autistiske nörden Archie Feld som inte vågar prata med tjejer. Han återkom senare, 1985, i en liknande roll som George McFly i Back to the Future. Han är pappa till huvudpersonen Marty MacFly (Michael J. Fox).
I filmen figurerar som sagt flera unga skådespelare som var kända från tidens sitcoms. I ett försök att knyta ihop generationerna har man låtit flera av de äldre karaktärerna, lärare och föräldrar, spelas av skådespelare som var kända i sitcoms från 50- och 60-talen. Den eftertraktade tjejens pappa spelas till exempel av Ken Osmond, känd för sin roll som Eddie Haskell i serien Leave It to Beaver (1957-63).
Se trailern här:
Idag går en våg av 80-talsnostalgi genom populärkulturen, men på 80-talet var det 50-talet man blickade tillbaka på med längtan – Back to the Future handlar om en tonåring som reser i en tidsmaskin från 1985 till 1955. På 80-talet hade nämligen fyrtiotalisterna nått medelåldern och fått egna barn. De ville köpa prylar, se filmer och lyssna på musik från sina uppväxtår. Biltävlingen i High School U.S.A. känns till exempel som en hommage till 50-talets ungdomskultur.
Om det svarta tekniksnillet är ett försök att förändra bilden av svarta, så gäller motsatsen för den tyske historieläraren dr. Fritz Hauptmann, spelad av Steve Franken. Här tillåter man sig i stället att frossa i stereotypen om den stela, preussiske tysken. Han säger z i stället th, marscherar runt i klassrummet och har till och med ilsken schäferhund. Vänsterns ambition att ”utmana stereotyper” tycks inte gälla vita, bara people of color. Vad gäller vita så kan man ohämmat skildra engelsmän som känslokalla och arroganta, italienare som cigarrökande gangsters och tyskar som lägervaktstyper. Notera till exempel hur den ondskefulle kejsaren och hans generaler i Star Wars-filmerna talar oklanderlig Oxfordengelska.
Filmen spelades som sagt in på Excelsior High School i Kalifornien, an anrik skola som grundades år 1903. Ensemblen är helvit med undantag av Todd Bridges – överhuvudtaget är det en väldigt vit film. År 1980 var 66,6 procent av invånarna i Kalifornien vit, år 2018 hade andelen sjunkit till 36,8 procent. Vita eller europeiskättade är alltså i minoritet i dag i delstaten. Och den förändringen har gått ganska fort. Idag skulle det vara omöjligt att göra en film som utspelar sig i Kalifornien utan att ta hänsyn till den nya demografiska verkligheten. Samma demografiska förändring pågår över hela USA och det dröjer nog inte många decennier innan vita är i minoritet i hela landet från att ha utgjort en tydlig majoritet. År 1960 var andelen vita i USA ungefär 90 procent, idag ungefär 60 procent.