Det pratas om att PKU-registret ska tillgängliggöras för polis, för att hitta människor som begått brott. Det finns ju där – det hjälpte till att hitta Anna Linds mördare, inte minst. För vissa är det självklart att man då ska utvidga forskningssyftet (som många ställt upp och lämnat dna-prov från sina nyfödda till). Ett gott syfte, eller nåt.
Jag har funderat mycket genom åren på det där med att vi idag inte tycks ha några problem med att leva i ett övervakningssamhälle. De allra flesta jag pratar med i vardagen tycker inte att det är bra, men det existerar inte något reellt motstånd.
Det är bara så himla konstigt att vi är där vi är idag. Skulle kravet ställas rakt ut – ”ni måste som medborgare acceptera att ni ständigt är redovisningsskyldiga vad det än gäller” – så skulle vi antagligen inte gå med på det. Vi har lärt oss det gång efter annan, att ett sådant samhälle är ett helvete att leva i.
Ändå så fortsätter politiker att smyga in just den här sortens verklighet, hela tiden. Det skulle aldrig falla dem in att säga att vi inte har rätt till något privatliv, det handlar i princip alltid om att hitta de som begår brott av olika slag. Terrorister är väl det mest använda argumentet i de här sammanhangen.
Vi har blivit lurade gång efter annan av politiker, som sen blir inröstade igen. Om och om igen. Vi blev lurade när det gällde FRA-lagarna – den där kontrollstationen dök aldrig upp, nån utvärdering av deras arbete syns inte till, och nån redovisning av konsekvenser och eventuellt drabbade av felaktigheter existerar inte.
Jag ser politiker som lovade att det skulle vara en bra, rättssäker process, sitta dagligen och komma undan på sociala medier, som om de aldrig sagt såna saker. Många är i grunden bra politiker antar jag, men deras svek när det gällde FRA borde inte vara så lätt glömt. Om man ens förstår att de svikit. Det kanske finns de som verkligen trodde på dem, 2008, och deras ”punkter av åtgärder”, och tror att det är en välfungerande process. Det är det inte.
Ibland kan vi se det i medier, när SIUN prickat FRA. (Tio gånger enligt TT, hittills, har jag förstått – media rapporterar det knappt längre.) FRA har ingen skyldighet att göra något åt dessa. SIUN har ingen möjlighet att sätta något tryck på dem och i år ska Datainspektionen utreda dem, och gissningsvis vara precis lika tandlösa. Själva systemet är upplagt så att FRA är självgående och gör sin grej, utan redovisningskyldighet eller ha något ansvar för eventuella konsekvenser. Det var vad lagarna som drogs igenom 2008 gjorde.
Datalagringsdirektivet är ett annat exempel. Det skulle endast röra sig om grov kriminalitet, terrorism, människohandel som trafficking osv. Det var superviktigt att våra data sparades (till stora kostnader) för att förhindra kriminalitet ingen av oss vill stötta. Det drog ut på tiden, Sverige blev till slut ”tvungna” att föra in direktivet sa de. De sa att de tyckte att det var ett skitdåligt direktiv, men vi var tvungna. Så det fördes in till slut.
Och så gick EU-domstolen och dömde ut direktivet, som bröt mot flera regler om mänskliga rättigheter och rätten till privatliv. Då beslutade samma politiker som uttalade missnöje över att vara tvungna, att de minsann vill behålla det. Och alla de där kriminella som man vill åt med hjälp av datalagringen? Fildelare.
Så nu vill polisen ha tillgång till ett forskningsregister för att kunna klara upp brottslighet. Finns det något förtroende kvar för en något sånär etisk bedömning eller rättssäkerhet finns med när detta planeras? Nej. PKU-registret tas nu upp igen (det har provats tidigare) och folk anses idag vara “mogna” för att acceptera det här. Också. Väl värt att fundera på varför politiker resonerar så.
Riksdagen har under de senaste 15 åren underminerat våra rättigheter något enormt. Och de har lurat oss i princip hela vägen, för att få till det. Varför? Ingen aning. Kanske handlar det om politisk teater där de framstår ”göra något”, kanske handlar det om dumhet. Det är ju väldigt lätt att tänka sig att de är korkade när de föreslår så idiotiska saker som statliga trojaner.
Kanske handlar det om renodlat maktsug som leder gud vet var. Kanske något så löjligt som att vilja vara kompisar med stormakter som köper och säljer data dagligen.
Jag vet inte. Ingen av oss vet. Och det borde göra fler än mig förbannade. Men framför allt borde det göra alla försiktiga i att acceptera ytterligare ändamålsglidningar från stat och myndighet. Vi måste börja lära oss att det är sånt här som händer varenda gång. Inget riksdagen gjort hittills, har indikerat något annat.
Source