Frihet och ordning kan tyckas vara varandras motpoler. Men som vanligt komplicerar verkligheten saken. Här i Berlin har människor betydligt större frihet än i Sverige - och samtidigt är Tyskland ett land med mer ordning. I Sverige inskränks individens frihet samtidigt som den allmänna ordningen tycks vittra sönder.Att tyskarna har större frihet innebär även att de måste ta mer ansvar själva. Vilket är karaktärsdanande.
Oavsett vilken regering vi har - så finns det en minoritet som inte alls tycker om den, vad den bestämmer och hur den vill tvinga folk att bete sig.Ibland umgås jag med idén på att man borde stycka av en del av landet för borgerliga människor som vill ha fritt företagande, låga skatter, frihet, personligt ansvar, få lagar men mycket ordning. I vart fall är det ett intressant tankeexperiment.
Jag är orolig för att vår bild av våra problemförorter och (i vart fall en del av) de människor som bor och verkar i dem är förenklad. Låt mig fundera högt en stund...Den rådande bilden är att våld, skadegörelse och annan brottslighet främst är en »kulturell« fråga.På flera sätt kan det nog vara så.
Ständigt får man höra att människor inte är kapabla att bestämma över sina egna liv – och att de därför måste underordna sig en politisk och byråkratisk överhet.Men politik och byråkrati är inga goda herrar – när de ägnar sig åt så väldigt mycket mer än ett litet antal med nödvändighet samhällsgemensamma uppgifter.
