Idag spreds tydligen en fejknyhet med SVT som avsändare, som spred virus. Igår fick vi fejkfaktura till jobbet (som även andra hade fått). Idag fick även en kollega ett fejksms, om att “nån installerat Angry Birds” på en enhet Apple inte kände igen, så vänligen logga på här… blablabla.
Tankeström jag postade i en piratpartigrupp på facebook:
Filosofisk fundering: I några trådar här på gruppsidan, så har ämnet “människa” dykt upp i några olika skepnader. Egentligen, tänkte jag, så är väl varenda ämne på planeten något som har med “människa” att göra – metat är enormt i alla fall.
Jag tycker det är spännande att se när folk verkligen kämpar för att visa vilken skillnad det är mellan folk och folk. Ibland såpass att det nog inte ens kan anses vara folk, så stor skillnad är det-fenomen. Vi ser det när det gäller tiggare, vi ser det i genusdebatter, politiska diskussioner etc.
Man kan rätt tydligt se uppfostringstendenser i sociala sammanhang på internet. Hur man ska vara, vad man ska tycka osv. Tänker att det är så vi fungerar, vi människor. Det sociala är allt, på nåt vis. Jag funderar mellan varven på vilken typ av samhälle allt detta uppfostrande skulle kunna leda till.
Ung Pirat la upp en faksimil på Twitter med rubriken “Engagemang ger flest följare på Facebook”. Eftersom Piratpartiet är prominent placerade, kommenterar Ung Pirat det med “tänk om folk röstade som de gillade”. Jag måste säga att jag gillar ordvitsen där, samtidigt drog det igång lite tankar om det där med inflytande via sociala medier som så ofta mäts på olika vis.
Kom på nyss att släktforskning kan outsourcas: skriv något kritiskt om Assange/Wikileaks/Piratpartiet, låt Flashback göra jobbet. — Martin L. Fällman (@mlowdi) February 24, 2011
Det skrämmer mig att SD-anhängare inte luftar ilska om e-mail-övervakning som partiet sysslar med. I normala fall protesterar en massa människor i sociala medier, när saker de uppfattar som fel, orättvisor mot partiet osv dyker upp. Det är ofta en attityd av att vara rakryggade dessutom: “Ingen vågar säga ifrån och här är vi, SD-gänget, som ska ändra på det. Inget mer PK.”
Ibland hamnar jag i diskussioner med människor om varför så många i spelvärlden låter så hatiska när deras intresse är på tapeten. Många säger att det är en jargong, ett sätt att diskutera som snöbollar ut i helgalna diskussioner i andra sammanhang. Men frågan är om det verkligen stämmer. Är det verkligen specifikt för spelvärlden, är det inte ganska vanligt i alla debatter överlag?
På forumet Sweddit (svenska delen av Reddit) blev det lite diskussioner angående moderatorernas beslut att inte tillåta politiktrådar över sommaren. Många använde sig av ordet censur, och för mig blir det lite konstigt att en privat driven plats på nätet skulle kunna bli anklagade för det.
Får faktiskt lite ångest av all ilska online. Orkar sällan engagera mig i allt som jag borde engagera mig i, när jag plockar upp omgivningens signaler. Jag räcker inte till, jag gör inte allt det där jag borde göra, jag kan aldrig leva upp till andras ideal.
