Ligustersvärmarens honungsflykt. En dikt av Olof Thunman

Puck och en älva. Illustration av Arthur Rackham (1867-1939)
Ligustersvärmarens honungsflykt
Det är som såg jag en helig dans
i en offerlund i mytens dar
under junimånadens dämpade glans.
Magiskt skönsvängda kretsar du drar
kring den ångande häcken
av syrener i lila och vitt
och du dröjer ibland vid ett givmilt honungsbäcken
och läppjar därpå, men i flykten blott, så förtrollande tyngdlöst fritt.
Titanias egen fjäril
du dansar med drömlätt behag
inför sirade näktarkäril
i kaprifolernas klängande snår,
medan midsommarnatten förgår.
Och dimbalettens gracilaste älva
bleknar om kinden
och landar i gräset med vingar som skälva
och blandar en avundens suck
i den välluktsmättade vinden.
Och den virvlande gyckelmakaren Puck
med narrstreck och upptåg som aldrig ta slut
hejdar sin framfärd ett ögonblick
i beundran och flämtar ut
och består dig en gillande nick.
Ja, ingen kan nalkas förnämare och närmare
Terpischores luftiga helgedom
än du, ligustersvärmare,
när betagen och yr
du dansar för midsommarnattens blom
en flyende stund, innan morgonen gryr.
Terpischore är i grekisk mytologi kitharans, den lyriska diktkonstens och dansens musa.
Om ligustersvärmaren. Ur Nordisk familjebok (Ugglan):
”Sphinx, zool., ett till fam. Sphingidce bland svärmarfjärilarna hörande släkte, utmärkt af den särdeles långa sugtungan och den bakåt tillspetsadebakkroppen, hvars 5 första leder äro tecknade med omväxlande mörka och ljusa sidofläckar eller tvärband. I Sverige finnas 3 arter. Den vanligaste är den öfver hela landet utbredda tallsvärmaren, S. pinastri, som har en vingbredd af 67-87 mm. och är mörkt askgrå med svarta teckningar på framvingarna och tvärband af samma färg på bakkroppen. Larven lefver på tallbarr. I landets södra hälft förekommer ligustersvärmaren, S. ligustri, med en vingbredd af 90-110 mm. Den kännes lätt igen på bakvingarnas rosenröda färg med de 3 svarta tvärbanden samt den likaledes i rosenrödt och svart tvärbandade bakkroppen. Larven, som lefver på syren, liguster och ask, är ljusgrön med violetta, undertill hvitkantade snedstreck på sidorna. – Båda de nämnda arterna ses i skymningen besöka blommande syren och kaprifolium för att i flykten suga honung.”

Source