Här följer ett utdrag ur boken En sjuttioårings minnen av Carl Rupert Nyblom (1909), s 39-40. Han nämner sista april, Gustaf Vasas födelsedag den 12 maj, Gustaf Adolfsdagen den 6 november och Karl den tolftes dag den 30 november.
Författarens barndom förflöt just under tiden för studentsångens första blomstring under Haeffner och Tullberg. Den förre, född tysk, kom 1808 till Uppsala såsom ”Director musices”, grundlade där den svenska studentsången och komponerade utom ”Under Svea banér” de ännu sjungna körerna ”Vikingasäten” och ”Låt dina portar upp”. Den senare, som blef professor i österländska språk, var vid slutet af 1830-talet, såsom docent och prästvigd, anförare för Uppsala studentsångförening, hvars egentlige stiftare han äfven anses vara. Han hade särskildt utmärkt sig såsom kompositör af den storartade kören ”Hjältar, som bedjen, striden och blöden” till ord af Fahlcrantz vid 1832 års Gustaf Adolfsjubileum, omskref senare Upplands nations ypperliga marsch ”Uppsvearnas tåg går med makt och med ära — Framåt i de heliga minnenas stad” af Nybom. Vid konung Carl Johans besök i Uppsala oktober 1838 blef han, då han med sin sångkör kom ned till Flottsunds bro före konungens ditkomst på återresan till Stockholm, för sin uppmärksamhet af honom på stående fot utnämnd till hofpredikant. Man ser, att det redan då var fart i studentgossarna.
Vid den tiden började också det årligen återkommande firandet med sång och lefverop af fosterländska minnen och högtider. Den första festen af denna art var Valborgsmässoaftonens firande den 30 april kl. 9 på aftonen med högtidligt tåg och sång uppe på Slottsbacken nedanför norra tornet, medan Valborgsmässo-eldarna flammade rundt om på den vida slätten; därefter kom närmare vårterminens slut Gustaf Vasas födelse, firad på samma sätt den 12 maj, samt på höstterminen Gustaf Adolfs död på aftonen den 6 november, och Carl XII:s död, också på kvällen den 30 november.
Alla dessa ganska högtidliga och lyftande ungdomshyllningar öfvervar han vid sin fars hand såsom en mycket lifvad deltagare och fick från första stunden inplantad hos sig vördnaden för och kärleken till fosterlandet och dess stora minnen såsom något, hvilket hörde med till lifvet i Uppsala. Det var så far och son samtidigt lärde sig festsångerna.
Source