Jordan Peterson menar att julens budskap är ”hjältens återfödelse”. Ur kaos kommer ordning och ur mörker ljus. Han fick en gång frågan om han var kristen. Ja, svarade Peterson, eftersom jag är västerlänning.
Allt sedan 1960 har Kalle Anka på TV varit en del av julfirandet. Mellan tre och fyra miljoner svenskar ser detta program på julafton varje år. I inget annat land har Kalle Ankas jul samma ställning som här. Numera är tecknade filmer inget märkvärdigt, man har tillgång till allt man vill ha på Internet. Men Kalle Anka lever vidare mera som en ritual än som en filmupplevelse. Det är någonting man gör hela familjen tillsammans. I det sekulära Sverige är det inte gudstjänsttider man har reda på, medan klockan tre på julaftonen har blivit en helig tid man förhåller sig till.
Men hur helig Kalle Anka än må vara, så varar inget för evigt. Det är sannolikt att intresset för Disneys julshow kommer att minska med åren, framför allt hos de yngre som kanske inte går och längtar efter den, utan snarare sitter med för att det förväntas av en. Men kanske kommer de som lägger ifrån sig mobilen och orkar ta sig igenom showen, att, när de blir äldre, upptäcka att det finns en djupare mening i de tecknade filmerna.
Kalle Ankas jul avslutas – och detta hör till de stående inslagen – med att Benjamin Syrsa sjunger ”Ser du stjärnan i det blå?” i skenet av ett stearinljus. Sången är från början ingen julsång, utan kommer från Disneys film Pinocchio från 1940 om en marionettdockan som längtade efter att bli levande. Och det är också temat i sången: att önskningar kan bli uppfyllda. Eftersom den numera har blivit en julsång så tänker vi dock kanske mest på Betlehems stjärna, den som vägledde de tre vise männen till stallet där det nyfödda gudabarnet slumrade så sött. Det är hoppets stjärna, det omöjliga hoppet. Hoppet om att Gud kan födas på jorden som en människa. Hoppet om att en docka kan bli ett levande barn: ”Ser du stjärnan i det blå? Allt du önskar kan du få.”
Filmen om Pinocchio är baserad på en italiensk roman skriven av Carlo Collodi och publicerad 1881. Den fattige snickaren Geppetto skapar en docka av pinjeträ, som av ett mirakel börja leva. Varje gång dockan ljuger blir dess näsa ett snäpp längre. I Disneys film ligger den gamle Geppetto till sängs. Han ber sin talande katt öppna fönstret, så att han får se natthimlen. Då gubben ser den strålande stjärnan blir han glad och ivrig och går upp till fönstret. ”Titta!” utbrister han. ”Jag önskar att min lille Pinocchio kan bli en riktig pojke”.
Den kanadensiske psykologen Jordan Peterson har tagit upp den här scenen, och andra scener ur Pinocchio-filmen, i flera föredrag och intervjuer. När Geppetto önskar på stjärnan, förklarar Peterson, så lyfter han blicken över horisonten. Stjärnan i det blå representerar det tidlösa, det som finns bortom vår föränderliga värld. Det Geppetto gör är ”heroiskt”, eftersom han önskar det omöjliga. Men också för att hjältesagorna handlar om att hitta ett syfte, att bli sig själv, och inte bara en marionett i andras händer. Det Pinocchio går igenom gäller alltså oss alla i vår strävan att bli självständiga individer.
Jul har firats i Norden sedan urminnes tider, långt innan vi blev kristna. Ingen vet riktigt vad ordet betyder. En av 1600-talets stora lärda, Olof Rudbeck, spekulerade om ordet inte kunde ha något samband med ”hjul”. Hjulet är ju en symbol för tidens gång och våra stora återkommande fester markerar livets rytm. I Nordisk familjebok (Ugglan) står det så här: ”Jul, kristenhetens förnämsta högtid, firas till minne af Jesu födelse. Ordet jul (isl. jól) är af omtvistadt ursprung. Enligt O. Rudbeck skulle ordet vara en biform till sv. hjul (hjulet var vintersolståndets symbol).”
Men hjulet är också en symbol för solen – på gamla hällristningar kan det vara svårt att veta vad som är hjul och vad som är solsymboler. I det hedniska Europa firade man under vintersolståndet solens återkomst, vilket gör det till en utmärkt tid att fira Jesu ankomst – han som beskrivs som ”världens ljus”.
I det gamla Rom firade man den 25 december sol invictus eller ”den obesegrade solen”. På samma sätt som solen besegrar natten och går upp på morgonen, besegrar Jesus döden och återuppstår.
Jordan Peterson menar att julens budskap är ”hjältens återfödelse”. Ur kaos kommer ordning och ur mörker ljus. Han fick en gång frågan om han var kristen. Ja, svarade Peterson, eftersom jag är västerlänning.
Klicka här för att gilla min sida på Facebook. Du kan stödja mitt arbete genom att swisha till 0760078008 (Eddie).