Serienördarnas uppror

Spelarna, gamers, har gjort uppror mot inkräktande rättvisekrigare som skaffat kontroll över serie- och spelbolagen för att flytta fram vänsterns positioner. Det ser ut som om makten håller på att glida de stora vänstervridna bolagen ur händerna.
För femtio år sedan, år 1968, gjorde studenterna i Paris upplopp. Bilderna från sammanstötningarna mellan vänsterstudenter och polis blev ikoniska. 1968 blev en anda, en rörelse, en epok. Den kommunistiska revolutionen som vissa drömde om blev inte av, men 68:orna formade det nya etablissemanget inom kultur och media som satte ramarna för vad man fick tänka och tycka – den politiska korrektheten. Detta etablissemang utmanas nu i hela västvärlden av en upprorslysten höger. Vissa menar att vi befinner oss i ett nytt 68.
Marx ekonomiska teorier var helt felaktiga och alla kommunistiska stater misslyckades. Vänstern i västvärlden gick dock tidigt över från klasskamp till kulturkrig. Den öppna marxismen övergick i kulturmarxism och revolutionärerna blev det som på engelska kallas Social Justice Warriors (SJWs) eller på svenska ”rättvisekrigare” som under slagord som mångfald, tolerans och jämlikhet strävar efter att bryta ner den västerländska kulturen.
När 68:orna skulle ta ner det borgerliga etablissemanget behövde de kritiska analyser av det rådande samhället. En sådan analys hittar man i Göran Palms bok Indoktrineringen i Sverige, som kom ut 1968. I varje samhälle, konstaterar Palm, förekommer indoktrinering. Hans ärende var att avslöja den borgerliga indoktrineringen och ”västpropagandan” i skolornas läroböcker, filmer och teveserier och reklam.

Palm har rätt i att indoktrinering alltid förekommer. Men vilken indoktrinering präglar dagens Sverige? Hur påverkas vi av media, underhållning och utbildning? Det är knappast i västvänlig riktning.
Palm var socialist när han skrev boken, men vissa av hans observationer kan även de som står på den motsatta sidan ta till sig:
”Först när man börjar tvivla på sitt samhälles grundvärderingar inser man till fullo hur starkt och omfattande indoktrineringen är.”
Palm menar att kulturen är den viktigaste arenan för indoktrinering. Han tar upp sin tids spionfilmer som exempel på hur man vinner sympati för väst och antipati mot kommuniststaterna:
”En svårighet med all politisk indoktrinering, dvs. för dem som bedriver den, är att publiken ofta är motspänstig och misstänksam. Det gäller då att hitta indoktrineringsformer som publiken inte bara kan finna lustbetonade och spännande utan som de förbinder med något annat än indoktrinering, t. ex. med avkoppling, och därför inte tar emot med politisk misstänksamhet. Såvitt jag förstår tillgodoser spionfilmerna båda dessa krav.”
Om högern ska kunna utmana det politiskt korrekta etablissemanget kan de lära sig av 68:ornas kulturkritik. För det gäller att bli medveten om hur filmer och teveserier försöker påverka oss med idéer om till exempel vit kollektiv skuld, mångkulturalism och öppna gränser.
Att bli medveten om indoktrineringen, skriver Palm, är nödvändigt för att kunna ta ställning:
”Det finns som sagt inga samhällen som saknar indoktrinering, men för att kunna tänka och tycka någorlunda självständigt måste varje människa åtminstone försöka bli medveten om den indoktrinering hon ständigt utsätts för, annars kan hon inte ta ställning. Det bästa botemedlet mot indoktrinering är alltså kunskap om att indoktrinering förekommer – och att den ofta är särskilt effektiv när den dyker upp i sammanhang där ingen letar efter den, t. ex. i blomsterkataloger, uppslagsböcker och underhållningsfilmer.”
Kulturkriget pågår överallt. Palm tar upp filmer, teveserier och reklam, men inte serietidningar (trots att Kalle Anka förekommer på omslaget, en symbol för ”amerikansk fördumning” förmodar jag). Serietidningarnas värld är dock inget som bör negligeras. Framför allt inte idag, då filmer som bygger på serietidningsfigurer blivit en enorm industri.
Just nu pågår en konflikt inom serievärlden som fått namnet ComicsGate. Det kan sägas vara en fortsättning på GamerGate som tog sin början i augusti 2014. Då var det gamers, spelnördar, som gjorde uppror mot inkräktande rättvisekrigare som försökte skaffa kontroll över spelindustrin och gamerkulturen. Spelnördarna tröttnade på vänstervridningen och korruptionen inom speljournalistiken där alla recensioner handlade om genus, hudfärg och inkludering. I många fall verkade inte ens vänsteraktivisterna vara genuint intresserade av datorspel – det var politiken som motiverade dem.
I både GamerGate och det pågående ComicsGate har du ett ultrapolitiskt, auktoritärt vänsteretablissemang som inte kan uthärda mångfald som står mot de vanliga fansen som bara älskar att spela eller läsa serier.
De stora seriejättarna Marvel och DC har rört sig allt längre vänsterut och deras anställda består numera till stor del av rättvisekrigare som inte missar en möjlighet att flytta fram vänsterns positioner. Inte sällan svarar de på fansens kritik genom anklagelser om ”fascism”, ”sexism” och ”rasism” för att skrämma dem till tystnad, samtidigt som de tar deras hobby ifrån dem och gör om den till ett verktyg för vänsterpropaganda. De politiskt korrekta budskapen i serierna blir allt mer påklistrade och krystade och tar bort uppmärksamheten från andra aspekter, vilket leder till minskat intresse och minskad försäljning.
Ett svenskt exempel på vänstervridningen hittar man i serietidningen Fantomen (nr 9) i april 2018 där hjälten i de blåa trikåerna får slåss mot polska nationalister. Skurkarna, som är karikatyrer av onda, vita kristna män, försöker stoppa en Prideparad i Warszawa. Men Fantomen sätter i stället stopp för dem. På omslaget ser man honom slå ner nationalistledaren med en regnbågsflagga.
Omslaget har fått kritik, men Mikael Sol, redaktör för Fantomen i Sverige, försvarar tilltaget: ”Jag förstår så klart att omslaget är kontroversiellt, men ibland måste man stå rakryggad i sitt val”.
Han har dock fel. Pride är inte ett dugg kontroversiellt. Det är helt och hållet mainstream. Hela etablissemanget går i prideparaden. Inte heller är det kontroversiellt att utmåla europeiska nationalister som ondskefulla.
”Det är lönlöst att försöka resonera med de oresonliga”, säger Fantomen. Detta är en farlig attityd som banar väg för inskränkningar i yttrandefriheten, mobbning och våld. I verkligheten är det snarare vänsteretablissemanget som inte vill resonera, utan stämplar kritiker som ”rasister” och ”islamofober”.
Det nya Fantomenäventyret försöker också sammanblanda kritik mot massinvandring och islamism med hat mot homosexuella. Man glömmer då att situationen i västvärlden för homosexuella är mycket bättre än i islamvärlden. Och fortsatt massinvandring kommer med stor sannolikhet att innebära att västvärlden blir mer lik islamvärlden.
Om Fantomen står upp för ”allas lika värde” borde han ju inte kunna acceptera islamisk fundamentalism med dess hat mot icke-muslimer. Trots detta har inte Sol publicerat något omslag – någonsin – som visar hur Fantomen misshandlar en fundamentalistisk imam.
Det stora hotet i vår tid kommer från islamistiska extremister, ändå finns det inte, såvitt jag vet, ett enda äventyr där Fantomen slåss mot Al-Qaida eller Islamiska Staten. Inte ett enda äventyr som visar hur terrorister sitter i moskén och läser Koranen.
Man får intrycket att Fantomens redaktion gärna står upp för ”allas lika värde” när det inte kostar något. När det inte är kontroversiellt. När man får applåder av etablissemanget.
Men ComicsGate innebär alltså att serienördarna gör uppror. Manusförfattaren Richard C. Meyer har tillsammans med tecknaren Jon Malin och färgläggaren Brett R. Smitt skapat serien Jawbreakers – Lost Souls. De ville göra en serie utan vänsterpolitik, på det klassiska sättet.
För att finansiera projektet använde de crowdfundingsajten Indiegogo. Jawbreakers samlade in otroliga summor! Senast jag tittade, den 30 augusti, hade den samlat in 386,226 dollar! Det finns onekligen ett sug efter icke-politiskt korrekt underhållning!
Meyer har gjort sig ett namn som YouTuber under pseudonymen Diversity & Comics där han kritiserar det auktoritära vänsteretablissemanget inom serievärlden. Vänstern pratar om diversity (mångfald) men kräver i själva verket konformitet.
Kanalen har blivit väldigt populär och har fler än 80.000 prenumeranter. Det ser ut som om makten håller på att glida de stora vänstervridna bolagen ur händerna. Uppstickare kan, genom att göra något bra som folk vill ha, skapa sig en egen marknad utanför deras kontroll.
På sin YouTube-kanal recenserar Meyer nya serier och hjälper många att genomskåda det som Palm skulle ha kallat ”indoktrinering”.
Att döma av de fragment av serien som jag har sett är Jawbreakers inte särskilt märkvärdig. Den har blivit så stor som den blivit på grund av dess roll i kulturkriget – att stödja Jawbreakers är att sätta sig upp mot det auktoritära vänsteretablissemanget och försvara den rena glädjen, lusten och kreativiteten. Jawbreakers är en vanlig superhjältestory, både konventionellt tecknad och konventionellt berättad. Vänstervridningen har gått så långt att det bara avsaknaden av vänsteragenda gör ett verk kontroversiellt. Det behövs ingen högeragenda.
Det finns en viktig skillnad mellan 68-rörelsen och dagens högerrörelse. 68 var ett elitprojekt medan högern har Svenssons på sin sida. Det finns ett stort folkligt stöd i motståndet mot massinvandringen och islamiseringen. Detta alltså trots vänsterns inflytande över kulturen, vilket visar att indoktrinering inte är allt.
Vänsteretablissemangets idéer fungerar helt enkelt inte. GamerGate var spelnördarnas uppror, ComicsGate är serienördarnas.
Klicka här för att gilla min sida på Facebook. Du kan stödja mitt arbete genom att swisha till 0760078008 (Eddie Råbock)

Source