Idag, den 10 maj 2018, fyller John Constantine 65 år. Han föddes den 10 maj 1953 i Liverpool och hans stackars mor dog i barnsäng samma dag. Trots sin ålder är det ytterst sannolikt att Constantine skulle gå i pension med tanke på hur populär seriefiguren fortfarande är. Serien fyller trettio år i år – det första numret kom ut i januari 1988. Men figuren hade då redan gjort sitt första framträdande, tre år tidigare i juni 1984 i Alan Moores serietidning Swamp Thing.
När vi idag hör ordet ”helig krigare” tänker nog många av oss på en självmordsbombare. Ordet har fått en starkt negativ klang och nästan kommit att bli synonymt med ”jihadist”. Det är fullt förståeligt, då det i vår tid framför allt är jihadister krigar i sin tros namn. Men i fiktionens värld finns det alltså en mer sympatisk figur som skulle kunna benämnas helig krigare. Han är visserligen inte from, och långt ifrån en helig man, men han står på änglarnas sida i sitt krig mot demonerna. Och han är snarast motsatsen till en asketisk jihadist där han sitter och nattsuddar med en flaska whisky, rufsigt hår och löst knuten slips. Det är John Constantine och men han skulle, självironisk som han är, aldrig beskriva sig själv som ”helig krigare”.
I den ursprungliga serietidningen, Hellblazer, som alltså kom ut 1988, är John Constantine en blond engelsman med arbetarbakgrund från Liverpool med röd slips och beige trenchcoat. Men i filmen Constantine från 2005 spelas han av den mörkhårige Keanu Reeves, känd från Matrix-filmerna. Här har han också svart kostym och svart slips. Han är dock lika cynisk och fräck i båda versionerna, och röker lika ohejdat. Cigaretten är Constantine och Constantine är cigaretten. Följaktligen är han också döende i lungcancer.
I berättelsen Dangeros Habits, som kom ut med sex nummer 1991, drabbas Constantine av en svår hostattack. När han går och undersöker sig hos en läkare får han reda på att han har lungcancer och bara har en kort tid kvar att leva. Han bestämmer sig för att ägna den korta tiden åt att kröka!
Reeves Constantine-figur är en exorcist, en demonutdrivare, som befinner sig långt från England i Los Angeles i USA. Han har fötts med en gåva; han kan se demonerna som vandrar på jorden i mänsklig gestalt. Men det är en gåva som också är en förbannelse. Synerna driver honom till vansinne och han begår självmord som ung man. För att ha tagit sitt liv straffas han med helvetet, men läkarna återupplivar honom, och han kommer tillbaka till vår värld. För att vinna Guds gunst, få förlåtelse för sina synder och vinna himlen måste ha ställa upp i det heliga kriget mot Lucifers hantlangare. Den onde fursten själv spelas av Peter Stormare; han är en blek och otäckt grimaserande nattklubbsägare.
Constantine är något av en modern korsriddare, i kostym istället för rustning. Han fäktas inte heller med svärd utan skjuter med ett maskingevär med ett kors på! Vigvatten kan vara bra att ha till hands, om man behöver en frätande syra att kasta i ansiktet på demoner i mänsklig skepnad! För att ytterligare förstärka filmens ”katolska” färg förekommer också en präst: den alkoholiserade fader Hennesy, spelad av Pruitt Taylor Vince. Han har den sällsynta, och mycket besvärande, förmågan att kommunicera med de döda. Det var så det kom sig att han sup ner sig, för att ”hålla rösterna borta”. Den som är teologiskt kunnige, och petige, kommer att hitta mycket att anmärka på. Till exempel sägs det att det inte var korsfästelsen som dödade Jesus utan spjutet som stacks i hans sida.
Filmen fick ganska dålig kritik, särskilt av inbitna Hellblazer-fans. De tyckte helt enkelt inte Keanu Reeves’ tolkning var tillräckligt trogen seriefiguren, både till utseende, bakgrund och sätt. Dessa fans kom att bli desto mer entusiastiska när amerikanska NBC började sända sin teveserie i oktober 2014. Här var allt som det skulle vara! Skådespelaren Matt Ryan var med sin dryga uppsyn ett perfekt val. Constantine såg ut som Constantine! Han var en engelsk arbetargrabb från Liverpool med ett ”luv” i var och varannan mening. Men det fattades något: cigaretten! Den nye TV-figuren rökte inte alls lika mycket som seriefiguren. Fansen blev besvikna. Och så tilldrar sig handlingen i USA, inte i England.
I teveseriens första avsnittet, ”Non Est Asylum”, möter vi Constantine på ett mentalsjukhus. Han har skrivit in sig själv som patient eftersom han vill bli av med ångest och hemska minnen. Han är visserligen magiker och exorcist, men självlärd och med luckor i sin lärdom. Det heter att han ”fuskar i de ockulta konsterna”. Ja, är man elak skulle man kunna kalla honom klåpare. Nu har en av hans misslyckade exorcistiska ritualer lett till att ung flicka blivit sliten i stycken av en rasande demon, som sedan släpat iväg hennes själ till helvetet.
Få skulle ha klarat en sådan upplevelse utan att bli skakade, kanske till och med nervsjuka. Men livet som mentalpatient passar inte Constantine. När ängeln Manny försöker rekrytera honom till det heliga kriget kan han inte annat än ställa upp. Ett känt Constantine-citat, som säger något om både hans godhet i grunden och fräckhet på ytan, lyder ju: ”Fuck what you heard. I’m on the side of the angels.” Constantine är knappast änglalik, men han jobbar åt änglarna.
Serienördarna blev nöjda, men det räckte inte. Tittarsiffrorna blev för låga och NBC lade ner teveserien ned redan efter en säsong. Constantine är som sagt en helig krigare av ett helt annat slag än jihadisterna som lagt beslag på benämningen. Men liksom jihadisterna kan han åtminstone några fraser på arabiska. I det fjärde avsnittet, ”A Faest of Friends”, släpps den sudanesiske hungerdemonen Mnemoth lös på gatorna i USA. Avsnittet bygger på berättelsen i den första Hellblazer-tidningen från 1988, skriven av Jamie Delano.
Hungerdemonen måste stängas in till varje pris. Constantines vän Gary Lester går med på att offra sig; han hoppas därmed både skydda mänskligheten från Mnemoth och få förlåtelse för sina synder. När Constantine utför ritualen som ska stänga in demonen i Lesters stackars kropp läser han en formel på arabiska. Med grov engelsk brytning förstås.
I serieboken Hellblazer: Pandemonium (2010) får Constantines möjlighet att använda sina kunskaper i arabiska. Berättelsen börjar på British Museum i London. Museet utsätts för ett bombattentat och i i vimlet möter Constantine en arabisk, muslimsk kvinna klädd i niqab, en svart heltäckande slöja som bara visar ögonen. Han misstänker att hon har något med attentatet att göra och för att få mer information tar han henne med till sitt kyffe. Hennes klädsel får Constantine att anta att hon är en djupt religiös muslim. ”Welcome to the decadent West, luv”, säger han i sin vanliga fräcka ton. ”Don’t expect much respect for the sacred in this land of post-modern fucking infidels.”
Men stämmer det verkligen att vi i väst inte håller något för heligt? Snarare är det så att varje kultur har några saker som är heliga, men vilka saker det är varierar från kultur till kultur. Jihadisternas så kallade heliga krig skulle de flesta av oss kalla ohelig terrorism. Självklart är Constantine en ”fucking infidel” i den meningen att han inte är muslim. Men han är inte någon ”infidel” i den meningen att han förnekar det övernaturligas existens; han umgås ju i stort sett dagligen med både änglar och demoner! Han har dock inte gjort något val mellan tro och otro. Han liksom bara ser verkligheten som den är. I Reeves-filmen från 2005 växlar Constantine några ord med polisen Angela Dodson. Efter att ha fått se en glimt av Constantines värld, säger hon: ”Well, this has been real educational, but… I don’t believe in the devil.” Han konstaterar krasst: ”You should. He believes in you.”
Det visar sig att skenet kan bedra och att Constantine inte är smart som han tror. Den arabiska kvinnan som han mötte på British Museum är inte muslim, allra minst av det strikta slag som förknippas med ansiktsslöjor. Hon heter Assera Al-Aswari, är agent åt MI6 och alltså lika mycket ”infidel” som Constantine. De två reser till Irak där de inleder ett romantiskt förhållande. Så utforskar de en gammal sumerisk stad som ruvar på demoniska hemligheter.
Gillar du vad jag skriver? Swisha till 0760078008 (Eddie)