Imperiet domineras av män i mängder, medan rebellerna omfattar inte bara alla kön och färger, utan också utomjordingar med ”primitiv” framtoning som ska få oss att tänka på ”den gode vilden”. Mot det vita, onda imperium står alltså en mångkulturell, antiimperialistisk rebellgrupp. Mot den vita enfalden, den smarta mångfalden.
Så har den nya Star Wars-filmen The Last Jedi kommit ut, del två i den nya trilogin som började med The Force Awakens i december 2015. Rymdäventyret tar vid där det förra slutar. Hjältinnan Rey hittar den åldrade jediriddaren Luke Skywalker på en avlägsen ö där hon får lära sig mer om kraften. Hennes uppdrag är att övertyga Luke om att lämna ön och undsätta rebellerna som är hårt ansatta av The First Order, imperiets arvtagare. Motståndet behöver honom.
The First Order är en kopia av imperiet. I stället för kejsar Palpatine har vi Snoke, i stället för Tarkin har vi general Hux och i stället för Darth Vader har vi Kylo Ren. Och precis som i de tidigare filmerna så talar de onda, som övervägande består av stela vitingar, för det mesta snobbig överklassengelska. Skurken Kylo Ren, talar The Queens English, trots att han är son till Han Solo och prinsessan Leia, vilka båda talade med amerikansk accent. Så accenten tycks fungera som en markör. Den brittiska accenten står för det gamla Europa, rasism och imperialism, medan den amerikanska accenten står för politiskt korrekta värderingar och mångkultur.
När de första tre filmerna gjordes 1977-83 var förmodligen syftet med denna språkliga uppdelning att påminna om den amerikanska revolutionen mot det brittiska styret. Tuffa, frisinnade och charmigt vulgära amerikaner i kamp mot stela engelsmän. Denna ständiga stereotypisering av engelsmän som högfärdiga och elaka som aldrig någonsin ifrågasätts av antirasister…
Så rymdimperiet är delvis det brittiska imperiet. Men filmmakarna har också slängt in en del nazistisk estetik, framför allt i The Force Awakens där den rödlätte och neurotiske general Hux står och talar inför sin armé i en scen som påminner om nazisternas massmöten. Den som spelar General Hux verkar dessutom vara ämnad att likna Eric Trump, den nuvarande, ”fascistiske” presidentens son.
Denna hybrid mellan det brittiska imperiet och Tredje riket skulle kanske kunna beskrivas som vänsterns vrångbild, ja, en karikatyr av den gamla europeiska civilisationen.
Mot detta vita, onda imperium står en mångkulturell, antiimperialistisk rebellgrupp. Mot den vita enfalden, den smarta mångfalden. De stela vita männen saknar fantasi och empati, medan de blandade rebellerna, är ”nytänkande”. Förutom att vara väldigt vitt är imperiet dominerat av människor, män i mängder, medan man bland rebellerna inte bara hittar alla kön och färger, utan också utomjordingar med ”primitiv” framtoning som ska få oss att tänka på ”den gode vilden” som fick sina kulturer förstörda av europeisk kolonialism.
Det politiska budskapet i de nya Star Wars-filmerna blir näst intill övertydligt när rebellflottans amiral, en blåhårig ”batikhäxa”, sätter machokillen, piloten Poe på plats. Men rebellerna är inte bara rättvisekrigare, de har också en del drag som för tankarna till islamisk terrorism. Den blåhåriga amiralen räddar till exempel rebellerna genom en självmordsattack. Men när frihetskämpen Finn ska försöka med samma sak, blir han räddad av en tjej, så klart, som får honom att tänka om.
I förra årets spinnoff-film Rogue One var de islamiska dragen än mer framträdande. På en ökenmåne ligger den heliga staden Jedha City. Staden har en klyschigt ”österländsk” prägel och i basarerna möter man utomjordingar i niqab, ansiktsslöja. Där leder Saw Gerrera ett uppror mot den imperialistiska ockupationen. Hans män har arabiska drag, bär turban och kallas ”fanatiker”. I Saw Gerrara, vars låter namn misstänkt likt Che Guevara, skulle man kunna se ett försök att ”förstå” den islamiska terrorismen och sätta den i samband med en antiimperialistisk kamp och tredjevärldenromantik.
Det är tveksamt om Hollywood skulle göra en film om ett ondskefullt, islamaktigt rymdimperium lett av bruna och svarta människor som talar med arabisk brytning. Och mot denna stod en grupp vita rebeller. Med stor sannolikhet skulle filmen bli beskylld för att vara både islamofobisk och rasistisk.
Man bör vara uppmärksam på filmers vänstervridna, politiska påverkan. Det finns nördar som har grävt djupt i Star Wars-världen och lyckats hitta försonande drag hos rymdimperiet. Det kanske till och med är så att är imperialisterna är de ”the good guys”? De upprätthöll åtminstone fred, lag och ordning i galaxen. Som kejsar Palpatine sade i sitt installationstal: ”Vi är ett imperium av lagar!”
På samma sätt är det inte självklart, vilket det tycks vara för vissa, att det brittiska imperiet var genomgående ondskefullt. Den brittiska imperialismen hör faktiskt till historiens mest välmenande och humana om man jämför den med till exempel den turkiska eller den japanska. Men det gillar inte vänstern att prata om, i stället ska vi bara fortsätta att späka oss själva tills vi sjunker ner i dyn, nedtyngda av skam och skuld. Det är dock tveksamt om världen blir bättre om väst förlorar sin ledande ställning.
I stället för skuld kanske vi västerlänningar borde känna sig ganska nöjd över allt det goda som vi tillfört den mänskliga civilisationen i form av konst, litteratur, filosofi och inte minst vetenskap, medicin och teknik. Och så klart demokrati.
Gillar du vad jag gör? Swisha till 0760078008 (Eddie)