Julen är en urgammal nordisk fest. Men sedan tusen år tillbaka har ett viktigt inslag i julfesten varit berättelsen om Jesu födelse i stallet i Betlehem. Så här sjunger vi: ”Och över stad och land i kväll, går julens glada bud, att född är Herren Jesus Krist, vår Frälsare och Gud.”
Inte undra på att Sveriges Imam Förbund, som år 2009 fick 416 000 kronor av de svenska skattebetalarnas pengar för att ”bekämpa islamofobi”, på sin sajt muslim.se förklarade att den muslim som sjunger med i ”Nu tändas tusen juleljus” ska räknas som avfälling eftersom budskapet ”fullkomligt avviker från islams troslära”. Det finns knappast något som är mera hädiskt för en muslim än att påstå att Gud skulle ha blivit människa!
Jesus föddes inte i Jerusalem. Men där gjorde han sitt intåg på en åsna. Och där dog han. I Jerusalem finns Den heliga gravens kyrka. Enligt traditionen ligger kyrkan på Golgata, platsen för Jesu korsfästelse, och inuti kyrkan ligger graven varifrån Jesus ska ha uppstått från de döda.
Att staden har en central plats i judendomen behöver knappast sägas. Det är kung Davids stad. Men hur är det med islam?
Efter att Donald Trump bestämt att USA:s ambassad ska flytta från Tel Aviv till Jerusalem har reaktionerna från islamvärlden blivit kraftfulla. I Sverige har islamiska och propalestinska grupper anordnat hätska demonstrationer där man utropat en ”intifada” och skrikit sådant som ”Skjut judarna!” och ”Muhammeds armé kommer tillbaka!”
Man hör ofta att Jerusalem är islams tredje heligaste stad efter städerna Mecka och Medina i Arabien. Nu bygger islam visserligen inte bara på Koranen, men om Jerusalem är så viktigt tycker man att den borde vara nämnd där. Det är den inte.
Det vi hittar är en kryptisk vers i Koranen om ”den mest avlägsna böneplatsen”, på arabiska ”al-masjid al-aqsa”. I Zetterstéens svenska översättning från 1917 lyder versen så här:
”Honom allena all ära, honom, som lät sin tjänare företaga en nattlig färd från det fridlysta templet till det allra avlägsnaste templet, vars hela omkrets vi välsignat, för att visa honom några av våra tecken!” (17:1)
I senare legender om Muhammed sägs det att ”den mest avlägsna” böneplatsen eller templet syftar på en plats på Tempelberget i Jerusalem. Gud ska ha fört Muhammed på en bevingad häst med människohuvud, kallad Buraq, från Mecka, ”det fridlysta templet”, till Jerusalem.
I Jerusalem leder sedan Muhammed alla tidigare profeter i bön. Han är profeternas ”imam”. Den störste av dem alla. Från Jerusalem färdas han sedan upp genom alla sju himlar, ledsagad av ängeln Gabriel, tills han står inför Guds tron. Denna himlafärd ska ha ägt rum år 621.
Den enda böneplats eller det enda tempel som kan ha funnits på Tempelberget under Muhammeds livstid måste ha varit en kyrka, eftersom Jerusalem då var en kristen stad i det kristna grekisk-romerska riket, det vi brukar kalla Bysans. Det innebär att Muhammed förrättade bön i en kyrka! Man kan undra om alla profeter fick vänta medan Muhammed tog bort eller täckte över alla hädiska kors!
När den muslimska hären, ledd av kalifen Omar, år 638 erövrade Jerusalem, var det alltså en kristen stad. Det var kyrkor och kors överallt. På resterna av en kyrka som stått på Tempelberget, Sankta Mariakyrkan hette den, byggdes så småningom en moské som fick namnet Al-Aqsa. Det var här Muhammed hade bett, påstod man. Det var den här böneplatsen som avsågs i den kryptiska koranversen! Det är därför denna moské är så lik en bysantinsk kyrka – det hade en gång varit en bysantinsk kyrka!
Den där byggnaden med gyllene kupol som de flesta av oss har sett är inte Al-Aqsa. Denna byggnad kallas i stället Klippdomen och uppfördes mellan åren 687 och 691. Och det gyllene taket kom inte till förrän under en restauration mellan åren 1959-1962! Al-Aqsamoskén är betydligt gråare och förekommer inte lika ofta på bild. Men faktum är att många muslimer, även bland fanatikerna som skanderar att de är beredda att dö Al-Aqsa, inte vet skillnaden mellan Al-Aqsa och Klippdomen.
Rörande Muhammeds himlafärd, som alltså är det enda bandet mellan islams profet och den heliga staden i Judéen, så härrör de första skriftliga källorna från 800-talet, två hundra år efter Muhammeds död. Den engelske orientalisten William St. Clair Tisdall (1859–1928) menade i sin bok The Original Sources of the Quran (1905) att legenden förmodligen var påverkad av en gammal persisk historia om en viss Arta Viraf. Så här skriver Tisdall:
”We shall see that there is good reason to believe that the legend in this form was invented in order to show that, in this respect as well as in all others, Muhammad was more highly privileged than any other prophet. The story may have incorporated elements from many quarters, but it seems to have been in the main based upon the account of the ascension of Arta Viraf contained in a Pahlavi book called ’The Book of Arta Viraf’, which was composed in the days of Ardashir Babagan, King of Persia, some 400 years before Muhammad’s Hijrah, if we may believe Zoroastrian accounts.”
Läs hela Tisdalls bok på nätet här
Arta Viraf var en rättfärdig man som färdades genom himlarna tills han nådde Ohrmazds, den högste gudens, hov. På samma sätt som Muhammed var ledsagad av ärkeängeln Gabriel var Arta Viraf ledsagad av ängeln Soroush.
Men motivet med en profet eller en helig man som färdas till himlen är vanlig i sagor, legender och heliga skrifter. Redan sumererna berättade om Etana som flög till himlen på en örn. Judarna har Henok och Elias. De kristna har Jesus! En händelse man ju minns på Kristi himmelsfärdsdag.
Med tiden blev berättelserna om Muhammeds himlafärd allt mer fantastiska. Han bevittnade alla möjliga makabra tortyrscener i helvetet, samtalade med de största profeterna och mötte vidunderliga änglar. Så ser alltså islams band till Jerusalem ut – fantastiska berättelser, sannolikt påverkade av icke-islamiska källor, och nedtecknade långt efter Muhammeds död!
Översta bilden: Persisk illustration från 1500-talet som visar Muhammed på den bevingade hästen Buraq.
Gillar du vad jag gör? Swisha till 0760078008 (Eddie)