I Markus evangelium berättas om hur Jesus botar den blinde i Betsaida. Han tog honom vid handen och ledde honom utanför byn, sedan spottade han på hans ögon och frågade: ”Ser du något?” Den blinde svarade: ”Jag kan urskilja människorna; jag ser dem gå omkring, men de liknar träd.”
Advokaten Matt Murdoch i Hell’s Kitchen är blind, men han kan urskilja människorna. Han ser dem ”gå omkring”, dock inte som träd, utan med deras verkliga, exakta former. Förlusten av Matts yttre syn har gett honom en ännu bättre inre syn, ja, supersinnen. Hans hörsel kan läsa av hjärtslag, vibrationer och ljud.
Matt vill dock inte att någon ska känna till hans superkrafter; han hjälper osjälviskt sina medmänniskor i hemlighet utan att förvänta sig någon lön. Ungefär som när Jesus botade den blinde i Betsaida och bad honom att inte avslöja någonting. Till vardags är han advokaten Matt, om natten är han Daredevil, medborgargardisten som ser till att skurkarna inte kommer undan rättvisan.
Matt är inte förklädd gud, men väl en förklädd superhjälte, en inte helt ovanlig typ i serietidningarnas värld. Clark Kent, Supermans alter ego, är ju till vardags en försynt och fumlig journalist, men när det behövs kommer supermänniskan fram, i hans fall en utomjording från planeten Krypton. Daredevil är dock betydligt mer mänsklig, han är en jordling, och är därmed också svagare än Superman. När han får stryk så gör det ont.
Matt blev blind som liten pojke när han fick kemikalier skvätta över ögonen. Han växte upp med sin ensamstående far som hankade sig fram som boxare och dränkte sina sorger i sprit. Pojken var begåvad och målmedveten och klarade sina studier med hjälp av blindskrift. Han kom in på universitetet och läste juridik. Det var när Matts pappa mördades av gangstrar som han blev medveten om orättvisan i samhället och bestämde sig för att stå på offrens sida.
När det första numret av serietidningen Daredevil kom ut 1964, skapad av Stan Lee och Bill Everett på Marvel Comics, fick vi veta att han hade irländsk bakgrund och var katolik, men det var först när serieskaparen Frank Miller tog sig an karaktären med berättelsen Born Again från 1986 som den katolska tron betonades och blev en del av stämningen och ikonografin. Han vårdas av nunnan Maggie, en madonnagestalt, som sedan visar sig vara den mor han aldrig känt.
”Jag bestämde att han måste vara katolik”, sa Miller i dokumentären ”The Men Without Fear: Creating Daredevil” från 2003, ”eftersom bara en katolik kunde vara medborgargardist och advokat på samma gång.” Daredevil både jagar och försvarar skurkarna på samma gång. Han drivs av en känsla av rättvisa och försöker stå emot hatet inom sig, men det är inte lätt.
Netflix nya teveserie Daredevil, som började visas våren 2015, fortsätter på Millers inslagna linje och ännu mer fokus sätts på hjältens katolska tro, och han är en psykologiskt mycket mer komplicerad gestalt än 1964 års endimensionelle seriefigur. Matts moraliska dilemman, reflektioner över den egna rollen som medborgargardist, självförebråelser och relationer till sina vänner, har blivit minst lika viktiga som actionscenerna, även om dessa också är både spännande och väl koreograferade.
Flera scener utspelas i kyrkan hos Matts biktfader, fader Lantom, och han tar sin tro på djupt allvar och vill inte skada någon mer än nöden kräver och får därför brottas med sin hämndlystnad. Den traditionella katolska kyrkomiljön, krucifixen och statyerna, bidrar också till den gotiska stämningen, där den moderna metropolen med sina skyskrapor, labyrintiska gatunät och mörka gränder liknar en gigantisk medeltida katedral, något vi känner igen från Batmans Gotham.
Den gotiska stämningen, som dock aldrig närmar sig skräck, förstärks också av Daredevils mörkröda dräkt med den behornade huvan och det illavarslande ordet ”devil” i namnet Daredevil. I Sverige har han hetat både Våghalsen, ett namn helt utan djävulska undertoner, och Demonen, som saknar ambivalensen i Daredevil. Är han god eller ond? Ängel eller djävul? Tittaren vet att hjälten står på rätt sida, men kan inte känna sig helt trygg. Där finns alltid en oro över att djävulen i honom, hatet och hämndlystnaden, ska förvrida hans karaktär. Skådespelaren Charlie Cox skildrar denna spänning väl och något demoniskt tycks hela tiden röra sig som en skugga över hans ansikte även i glada stunder.
Advokatbyrån som Matt driver med vännen från studietiden, Foggy Nelson, är nästan för bra för att vara sann. En kristen önskan att tjäna medmänniskan, snarare än vinstintresset, bestämmer verksamheten. Matt väljer de klienter som är i mest behov av hjälp utan att tänka på om de kan betala arvoden eller inte. Detta tär på förhållandet till Foggy, som vid sidan om att hjälpa, också vill göra karriär. Foggy ifrågasätter Matt, ber honom vara mer realistisk, men hyser samtidigt stor respekt för hans osjälviskhet och det blir till slut som Matt vill. Vänskapen mellan Matt och Foggy, och så småningom också sekreteraren, senare delägaren, Karen Page, tillför teveserien glädje som lättar upp stämningen efter våld och spänning, men också sorg som fördjupar tittarens inlevelse.
Seriens ärkeskurk heter Kingpin, en jättelik varelse med ett jättelikt begär efter makt. Han äger Hell’s Kitchen och alla fruktar honom. Han är full av hat och vrede och tvekar inte att döda med sina bara händer. Men han har en svaghet, kärleken till flickvännen Vanessa, det enda som hindrar honom från att bli ett monster helt igenom. När Matt ställs mot denna ondska blir han smittad av hatet, han fylls av längtan att göra slut på sina fiender, att behandla dem med samma grymhet som de behandlar sina offer. Det är då han söker upp fader Lantom och säger till sin biktfader att om han mördar Kingpin kommer hans själ att förgås. Han lämnar kyrkan med den fasta avsikten att mörda. Han ska rädda sin stad från ondskan till priset av sin egen frälsning. Men han gör det inte.
Så han är inte en god kristen i betydelsen att han inte känner hat eller tänker syndiga tankar, utan i betydelsen en som känner stor skuld när han gör fel och strävar efter att göra det rätta. För att bevara sin hemlighet, rollen som nattlig brottsbekämpare, tvingas Matt svika sina vänner Foggy och Karen, lämna dem i ovisshet och rädsla. Och det ger honom ständigt dåligt samvete, men känslan av ansvar för brottslighetens offer är starkare. Eftersom han har de krafter han har, eftersom han kan göra något, vore det fel att bara dra sig undan, sköta sitt jobb och ha kul med sina vänner som vilken vanlig dödlig som helst. Med superkrafter kommer superansvar – och superskuld.
Så vill jag också säga något om den nya Miss Marvel som släpptes 2014: Kamala Khan, den muslimska superhjältinnan. Hon skapades G. Willow Wilson, en konvertit till islam, i det uttalade syftet att förbättra islams image i västvärlden. Kamala Khan är inte en så märkvärdig figur – tonåringen som känner sig utanför, upptäcker superkrafter och får en meningsfull uppgift. Det är just hennes religion som är ”grejen”, och den har nämnts i alla recensioner. Daredevil däremot, har aldrig har marknadsförts som ”den katolske superhjälten”.
Om G. Willow Wilson vill förbättra bilden av islam är frågan om hon prioriterat rätt. Vems bild av islam är det viktigast att förbättra? Det finns en negativ bild av islam bland icke-muslimer; en stor grupp uppfattar till exempel islam som en våldsam, intolerant och hatisk religion. Men varför ser icke-muslimer islam som en krigisk religion? En anledning, tror jag, är att en icke obetydlig grupp muslimer själva har den bilden av sin egen religion, de uppfattar att deras religion är våldsam, intolerant och hatisk och handlar därefter.
Visst kan man skapa positiva förebilder i fiktionens värld, roman-, serie- och filmfigurer. Det kommer bara att ha begränsad effekt så länge en stor grupp verkliga muslimer i verkligheten uppför sig som negativa motbilder. Den svåra utmaningen, i min egen erfarenhet svårare än att förbättra icke-muslimers negativa bild av islam, är att förändra muslimers ”negativa” bild av sin egen religion. Särskilt när dessa uppfattar denna bild som positiv! Det vi skulle kalla våldsamt, intolerant och hatiskt skulle de kalla fromhet, gudfruktighet och underkastelse under Gud. Det är onekligen svårare att förändra något som man inte ser som dåligt och i behov av förändring!
Alltså: det är inte så kallade ”islamofobers” fel att islam förknippas med terrorism, utan ansvaret för detta vilar på de muslimska terroristerna. Terroristerna som mördar gör det inte för att de har läst så kallat ”islamofobiska” bloggar, utan för att de har läst Koranen. De citerar inte ”islamofober” när de halshugger sina fiender, utan Koranen.
När jag var redaktör för den islamiska kulturtidskriften Minaret under några år hade jag samma ambition som G. Willow Wilson, att förbättra icke-muslimernas bild av islam. Jag minns att jag talade på bibliotek, och i kyrkor och skolor och i andra sammanhang, där jag fördömde hemskheter som begås i islams namn och menade att det inte behövde vara så. Då kunde det hända att någon av åhörarna räckte upp handen och berättade att han eller hon varit på studiebesök i en moské där han eller hon fått höra att dessa hemskheter var rätta och riktiga. Moskéfolket kunde också uppvisa ett tydligt stöd i Koranen och i haditherna, berättelserna om Muhammeds ord och gärningar, något som jag saknade.
Här stod jag och försökte förbättra icke-muslimernas negativa bild av islam, tänkte jag, medan ett kanske större problem är muslimernas ”negativa” bild av islam. Jag kände att jag hade lättare att tala om nytolkning av sharia och en liberalare eller ”mjukare” form av islam i icke-muslimska sammanhang än i muslimska. Jag kunde stå inför icke-muslimer och säga att det där med stening är vedervärdigt och passé. Sade jag samma sak i ett muslimskt sammanhang blev jag ifrågasatt. ”Vad har du för bevis för att det är så?” undrade muslimerna. ”Lägg fram dina bevis från Koranen och sunna!” Till muslimer gick det inte att bara komma med egna åsikter. Islam menade de, är inte vad du eller jag tycker att det ska vara, utan vad Gud vill att det ska vara, och Guds vilja hittar man i Koranen och i profetens sunna, det vill säga hans undervisning och sed.
När jag har pläderat för att islam inte bör vara diskriminerande mot icke-muslimer, intolerant, vetenskapsfientlig eller jihadistisk, har jag mötts med fientlighet av troende muslimer. De upplever inte dessa negativa drag som negativa. Det är nog här det behövs en ordentlig insats. Man kan ju hoppas att superhjältinnan Kamala Khan inte bara påverkar icke-muslimers syn på islam utan även muslimernas syn på sin egen religion. Men det är ganska osannolikt, för vad är en serietidning mot Koranen och sunna? Vad väger tyngst i de troendes ögon? För de troende handlar det om himmel eller helvete.
Kamala är en sextonårig tjej som bor med sin pakistanska familj i New Jersey. Hon står och balanserar mellan två livsstilar: kompisarnas västerländska och familjens islamiska. Hon får inte gå och festa, men smyger ut i alla fall, och smakar till och med sprit. Det är vid festen hon räddar en tjej som håller på att drunkna. Det är en tjej som inte varit särskilt snäll mot henne, en mobbare. Serien framställer det så att det är hennes islamiska tro som manar henne att ingripa:
”Theres this ayah from the Quran that my dad always quotes when he sees something bad on tv, a fire or a flood or a bombing. ’Whoever kills one person, it is as if he has killed all of mankind, and whoever saves one person it is as if he has saved all of mankind.’”
Den är versen, vers 32 i Koranens femte kapitel, brukar lyftas fram av de som hävdar att Koranen förbjuder dödande. Problemet är bara att den både förvrängs och tas ur sitt sammanhang. Kamala citerar inte hela versen. Det står inte att döda ett liv är som att döda hela mänskligheten. Det står att döda ett oskyldigt liv är som att döda hela mänskligheten. I Marmaduke Pickthalls engelska översättning (1930):
”For that cause We decreed for the Children of Israel that whosoever killeth a human being for other than manslaughter or corruption in the earth, it shall be as if he had killed all mankind, and whoso saveth the life of one, it shall be as if he had saved the life of all mankind.”
Alltså: det som är förbjudet är att ta ett liv som det är förbjudet att ta. Det är inte förbjudet att ta de liv som det inte är förbjudet att ta! Versen tas också ur sitt sammanhang, de som citerar den förbigår gärna fortsättningen med tystnad. För det står det inte att bara att det inte är förbjudet att ta vissa liv utan att det är en plikt att göra det. Du skall döda! Så här låter den i Zetterstéens svenska översättning (1917):
”Deras lön, som bekämpa Gud och hans apostel och anstifta ofärd på jorden, varder blott, att de dödas eller korsfästas, eller att deras händer och fötter avhuggas korsvis, eller att de förvisas ut landet. Detta varder deras skam i detta livet, och i det tillkommande väntar dem ett förskräckligt straff.”
Eftersom Kamala tydligen ser Koranen som en auktoritet, hon handlar efter dess bud, borde hon då inte även ta till sig detta? Kan du föreställa dig Miss Marvel korsfästa människor?
Hugga av deras händer och fötter korsvis? Om hon verkligen ville följa Koranen skulle hon gå ut på jihad mot de som ”bekämpa Gud och hans apostel”, det vill säga profeten Muhammed.
För Muhammed blev inte som Jesus korsfäst, utan han korsfäste andra. Jesus dog för andra, Muhammed dödade. Men Kamala är bättre än Muhammed, så med vilken rätt kan hon kallas en muslimsk superhjälte? En muslimsk superhjältes föredöme borde väl vara Muhammed? Mitt svar är nej, Kamala är ingen muslimsk superhjälte. Hon är en västerländsk superhjälte med ett muslimskt namn. Hennes moral är västerländsk, inte islamisk.
Kamala är inte den muslimska motsvarigheten till Daredevil. Daredevil kämpar för att leva upp till sina kristna ideal om att inte döda och inte hata, men Kamala struntar i sin profets ideal om att hata Guds fiender och korsfästa dem. Om Kamala hade levt upp till Muhammeds ideal hade hon inte varit en hjälte, utan en skurk. Daredevil är en kristen superhjälte, men Kamala är en superhjälte som råkar vara född i en muslimsk familj och bära ett muslimskt namn. Det som gör henne till god och till en hjälte är att hon är bättre än Muhammed, inte att hon följer Muhammed.
Gillar du vad jag gör? Swisha ett bidrag till 0760078008 (Eddie Råbock)
Bli månadsgivare på Patreon
Donera via Paypal: