Gluntens Drängar går på gasque

I boken Från Olof Rudbeck till Olof Thunman (1998) konstaterar den upsaliensiske konstnären och författaren Gunnar Brusewitz:

Uppsala är en stad full av framtidstro, förhoppningar, ung kärlek och brustna illusioner. Den liknar ingen annan.

Uppsala liknar ingen annan stad och Gluntens Drängar liknar ingen annan kör. Sångsällskapet Orphei Drängar, OD, är en känd upsaliensisk manskör. Gluntens Drängar, GD, är en okänd upsaliensisk manskör. Frågan är om GD kan kallas kör. Vi är två glada amatörer, vissa skulle kalla oss klåpare. Men det vi inte har i talang, tar vi igen i glädje. Medan OD stämmer sina strängar och knäpper till Apollos pris, sjunger vi Gluntens pris. Den Evige Studenten. OD är apolloniskt, det är konstfärdigt framförda sånger. GD däremot är dionysiskt, det är yvigt och skråligt.
Kanske blir vi bättre med tiden? Kanske inte. Det gör detsamma. Vi är alla Zeus söner. Både de äkta och de oäkta!
Gluntens Drängar består av Michaël Lehman, alias Charles Keatington, och Eddie Råbock, tidigare Mohamed Omar, alias Antikalifen. Passa på att besöka Michaël Lehmans blogg The Daily Cavalier!
Lördag den 8 juli var vi på sommargasque på Västmanland-Dala (V-Dala) nation, grundad 1639. Just denna gasque har firats sedan 1836 och innehåller traditionsenliga överlämningar och ceremonier för att inviga nationens nya verksamhetsår, men också på underhållning, god mat och trevligt sällskap. Därefter fortsätter festen på Taket i den varma sommarnatten!
Nationens mest kände inspektor är också dess förste: Olof Rudbeck d.ä., som verkade mellan åren 1663 och 1696. Hans porträtt hänger i festsalen. Den tidigare nämnde Gunnar Brusewits beskrev Rudbeck så här: “Rudbeck den äldre var ett monument redan i sin livstid. Han var ojämförlig, vårt enda universalgeni av renässansmått, en svensk Leonardo da Vinci.”
Gluntens Drängar är klåpare i sången, liksom Erik Ofvandahl var klåpare i dikten. Klåperiet i de sköna konsterna är en gammal upsaliensisk tradition. Den store pekoralisten Ofvandahl, som kom från byn Ovandal i Dalarna och var landsman av V-Dala nation, grundade år 1901 Ofvandahls café i Uppsala. Uppsalapoeten Jan Stiernstedt räknar i sin essäbok Uppsala (1953) café Ofvandahls till ”de heliga platserna”, och finns det heliga platser är det sannolikt att det finns helgon, och skulle man då sätta ihop en skara helgon för en upsaliensisk helgonkalender borde Ofvandahl höra dit. Han är nog mer dyrkad, i betydelsen vördad och åkallad, än S:t Erik.
Det finns en bordsvisa av Henrik Arnberg med titeln Ofvandahls som ofta sjöngs på gasquer i Uppsala – vi sjöng den på sommargasquen. Visan, som tagit melodin efter den kristna sången ”Ovan där”, nämner att V-Dala nation ägde caféet en kortare tid under slutet av 1960-talet.

Hundra år sen ungefär
Ofvandahl han sa så här:
”Skriva dikter ger mig ingen
peng i pung, nej blott misär.
Det nåt annat måste bli,
varför inget bageri,
runda bullar små gör mig till miljonär.”
Ofvandahls, kaffe med avec,
Ofvandahls, Landings stora skräck,
Ofvandahls, napoleoncanapé,
ger oss krafter nog att vandra vidare.
Under åren som har gått
många styrketåren fått
och en del av dem på Ofvandahls
när det känns trist och grått.
Efter nattens hårda slit
när det ej finns mera sprit
då tar man en kaffetår och lever opp.
Ofvandahls, kaffe med…
Ja, sen slumpa’ det sig så
att V-Dala råka’ få
Ofvandahls en dag när
övriga inkomster var rätt små.
Som en högre slags försyn,
som en kringla från skyn.
Vi har sålt det nu med det var kul ändå.
Ofvandahls, kaffe med…

Se en video med Gluntens Drängar på sommargasque:

Gillar du vad jag gör? Swisha ett bidrag till 0760078008 (Eddie Råbock)
Bli månadsgivare på Patreon
Donera via Paypal:

Source