Terrorismens självspelande piano

Islamistisk terror håller på att bli vardagsmat. Vilket inte är att undra på.Efter varje angrepp ökar misstänksamheten mot muslimer i allmänhet. Det är helt i linje med terroristernas taktik. Om fler muslimer i väst anser sig utpekade, illa behandlade och stigmatiserade – då ökar även förutsättningarna för att fler av dem blir förbannade på samhället och kanske radikaliseras.Detta är en ond spiral där fundamentalistisk, militant islamism och främlingsfientlighet lever i symbios. Dessa krafter behöver varandra och förstärker varandra.Samtidigt undrar naturligtvis folk vad staten tänker göra för att skydda oss. Folket representeras i detta sammanhang av media, som efter varje terrorangrepp sätter press på politikerna.Våra politiker – som vill framstå som dugliga och som vill ha väljare – känner då att de måste komma med något som i vart fall ger intryck av handlingskraft.De är pressade och allt de kan komma på är mer övervakning och inskränkta fri- och rättigheter. Vilket också ligger i terroristernas intresse, eftersom de ogillar vårt fria, öppna, liberala, demokratiska samhälle. Dels för att de ogillar den västerländska livsstilen. Dels för att framgångsrika demokratiska samhällen utgör ett hot mot deras eget teokratiska förtryck.Åter uppstår något slags symbios. Denna gång med tillägget att mer övervakning och inskränkta fri- och rättigheter ligger i politikernas intresse. Det ger dem mer makt över folket. Terrorismen ger dem den ursäkt de behöver.Jag gör inte anspråk på att sitta inne med något bra svar på vad man skall göra. Däremot tror jag att det är viktigt att vi inser att vi just nu bara gör saker och ting värre.Stöd denna blogg »